«Under» kan tydligen ske!? (av Pernilla Wahlgren)

Jeg har vært på 4 dagers konferanse i Malmø, Sverige, der temaet har vært helbredelse! De kjente forkynnerne Bill Johnsen og Randy Clark stod for det meste av undervisningen. Ikke ble dette bare teori, men vi var vitne til mange helbredelser både under lovsangen, mens Randy og Bill talte, før enkelte undervisningsbolker, under forbønnstunden etter de fleste undervisningssesjonene…. ja stort sett hele tiden 🙂 Folk gav tilkjenne at de var blitt helbredet for både ditt og datt, særlig relatert til rygg, skuldre / nakke, hofter, knær – men også for nedsatt hørsel. Siste dagen ble alle som hadde blitt helbredet oppfordret til å rekke opp hånden. Det måtte ha vært over 100 (kanskje 150 eller flere) av de 800 konferansedeltagerne som var der. Jeg selv, som over en måneds tid har slitt med helvetesild, ble ikke helbredet til tross for mye forbønn hver dag. Men jeg slapper av og lar meg ikke stresse av den grunn.   Men, ………. det jeg egentlig ville trekke frem, er den interesante bloggen som ble lagt ut på facebook i dag. Det er ei svensk kjent sangerinne som har blogget om en helbredelse som hun var vitne til på toget på vei til Stockholm. En av konferansedeltagerne hadde nemlig tatt med seg det han lærte under konferansen og rett og slett praktiserte det der på toget…

Skrivet av: Pernilla Wahlgren 2011-08-14 :

Sitter just nu på tåget hem mot Sthlm, och något MYCKET märkligt hände just i sätena bredvid mig…!!
Det sitter en ung kille bredvid en äldre dam, och jag kan inte undgå att höra hur han sitter och berättar om sin starka Gudstro för henne. Han berättar med stor inlevelse om hur han verkligen känner att Gud bor i honom och hur mycket Gud älskar alla människor. Damen i sin tur berättar om sig och bl a om sin värk i axlarna, som gör att hon har så ont att hon inte ens kan föna håret.
Plötsligt så frågar killen om han får be en bön för tanten?!
Hon svarar ja – även om jag hör på hennes röst att hon är något tveksam…
Så lägger han sina händer på hennes axlar och börjar att be.
Han ber för att hon ska känna Guds kärlek och för att hennes värk i axlarna ska försvinna.
När han är klar , frågar han om hon känner någon skillnad?!
– NU , menar du? – undrar tanten, något förbryllad.
– Ja! – säger killen. Försök att lyft armarna upp i luften nu!
Så gör hon det. Och nu kommer det märkliga.
För damen lyfter förvånat sina armar högt över huvudet, och verkar inte riktigt själv förstå hur det har gått till…?!!
– Så här högt har jag inte kunnat lyfta mina armar på flera år!! – säger hon.

Jag ville ju inte sitta och stirra , men jag måste säga att jag blev väldigt fascinerad av hela scenariot som utspelades bredvid mig..!

Efter en stund så reste sig killen upp ur sätet och erbjöd ALLA i vagnen som kände sig sjuka eller hade ont nånstans, att han kunde be för dom – eftersom han kände att det ”stack i hans fingrar” , och det var tydligen ett tecken från Gud på att det fanns någon i vagnen som behövde hjälp…

Men tydligen var det ingen som var kroniskt sjuk i den här tågvagnen. Eller så var det helt enkelt så att ingen vågade eller ville…
Vi är ju lite rädda för allt ”kristet” i det här landet – eller hur…?!
Hade han erbjudit samma sak i en tågvagn i USA , så hade säkert många ställt sig på kö och hoppats på att ett under skulle ske!
Vi svenskar är alldeles för fega för att ens våga chansa, tror jag.
Hade JAG verkligen lidit av värk eller nån annan sjukdom , så hade jag lätt låtit honom få be för mig! Vad har man att förlora liksom?! Det var en fin bön han bad, och han talade inte i tungor eller var hysterisk, som man sett på TV nån gång när dom gör sån där handpåläggning och samtidigt skriker så folk faller i backen. DET hade jag inte velat testa!!
Men den här killen var lugnet själv, glad, positiv och hade en stark tro att han kunde bota människor ( vilket han också tydligen kunde?!) och ville bara sträcka ut en hand till oss i vagnen , om någon ville ta den.
Den lilla tanten vågade. Men ingen annan.
Så nu är frågan. Vad hade NI gjort….?!
Tror ni på att under faktiskt kan ske…?

Posted on 15. august 2011, in Tekster og Artikler and tagged . Bookmark the permalink. Legg igjen en kommentar.

Legg igjen en kommentar

Fyll inn i feltene under, eller klikk på et ikon for å logge inn:

WordPress.com-logo

Du kommenterer med bruk av din WordPress.com konto. Logg ut /  Endre )

Google+-bilde

Du kommenterer med bruk av din Google+ konto. Logg ut /  Endre )

Twitter-bilde

Du kommenterer med bruk av din Twitter konto. Logg ut /  Endre )

Facebookbilde

Du kommenterer med bruk av din Facebook konto. Logg ut /  Endre )

w

Kobler til %s

%d bloggere like this: